onsdag, december 31

New Years eve....

...is on it's way in.
Jajjemen, nyåraftons kvällen är i antågande. Klockan är snart fyra och allt är klart, allt förutom jag. Som vanligt. Stallet är mockat, allt är fixat där, jag fick för er information mocka hela stallet idag, och kommer även få göra det ett par dagar framöver. Nattis har åkt iväg till Olofström nere i sydspetsen av landet. Hur som helst, jag får sköta stallet då. Helt okej, faktiskt, jag kan mocka hur jag vill då, ingen som klagar på nånting. Härligt värre då. Hennes rum är även städat av mej, vart tvungen att städa upp där lite så Jeppa och Deniz kan sova någonstans utan att behöva inta en hundgård. Jag och Lina har skämtat att dom kan sova i ett hundhus, liksom det är varmt och torrt där, dom skulle nog överleva det. Eller vad tror ni? Jag tror att dom aldrig mer skulle vilja åka till "norrland" efter det. *smile* Dom får i alla fall sova inne så dom ska inte klaga. Jag är faktiskt pepp inför kvällen. Ska bli nice att bara vara hemma, hade inte pallat mer efter gårdagens långa pass på jobb. Nu ska jag ta en dusch och fixa mej inför kvällen.

Skriver mera om en stund igen! / / Linda<3

tisdag, december 30

Married with your work.....

.... this what it means?
Elva och en halv timmes jobb, börajde åtta i morse, sen flöt tiden bara iväg och det gick segt med inventeringen. Allt gick käpp rätt, lätt att få en butik att gå runt när huvuddatorn ballar ut totalt. Det är väll då man tänker att man älskar sitt jobb, eller hur? Då undrar man varför man jobbar med det man gör. I alla fall, mitt i krångel med datorer så fick jag räknat förbannat mycket varor. Tråkigt som jag vet inte vad, men men, det är sånt livet är. Elva och en halv timmer lär ju märkar rätt ordentligen i slutet av januari. We do like alot! Men gift med jobbet då är det då man skippar sitt sociala liv med vänner utanför jobbet och stannar kvar på jobb och fortsätter jobba? So not like me, att stanna kvar på jobb och fortsätta jobba istället för att åka iväg till stan och träffa en vän. Nej, jag ringer och sa att jag va tvungen att jobba istället. Vilken hemsk människa jag är, Jacob kanske har rätt, jag kommer kanske dö på Rasta. Men jag ska inte dö än på länge, jag ska leva livet först. Det finns så mycket att uppleva och erafara innan jag dör på Rasta. Jag vet inte riktigt vad jag ska berätta idag, det finns inte så mycket att relatera till, liksom skoj att höra alla varaor jag räknat på jobb, jag komer inte ens ihåg det själv så. Jaja, jag säger väll god natt för ikväll.

Natti natti allihopa! / / Linda<3

Good morning sunshine...

.. another lovely day is waiting for you.
God morgon alla morgonpigga, klockan är nu dryga tjugo över sex. Jag är för första gången vaken så här tidigt under lovet med mening. Jobb idag, börjar 08.00 sen jobbar jag tills vi är klara med allt räknande. Det brukar bli runt 16.00. Fin fint detta, det är bara jag och pappa vakna, men snart blir det bara jag, han åker nämligen strax iväg till sitt jobb nere i stan. Jag ska juh bara in till byhålan. Det låter det va, byhåla, stan. Vilken skillnad. Jaja, what ever. Nu blir att fixa till sej innan jobb. Sedan äta frukost och sist pysa iväg till jobbet. Hoppas ni får en bra dag alla, och just ja, snart kommer LINA! Gissa om jag längtar!

Hade bra i kylan alla/ / Linda<3

måndag, december 29

Your time is running away girlie....

... and you better catch up with it. Hurry up, no time for interruptions!
Det stämmer så väl, min tid bara rinner iväg, bara denna dagen till exempel. Min tid bara försvann, förstår inte hur det gick till egentligen. Jag gick ut till stallet, lilla syster min hade släppt ut hästarna, snäll hon kan va ibland. Hur som helst, det va bara för mej att mocka mina boxar, så visst det gjorde jag, det brukar gå på 20 minuter, en halv timme. Men helt plöstligt tog skivan jag lyssna på i stallet slut, den är på 78 minuter! Då hade jag knappt kommit halvvägs med den andra boxen. Förstå att min tid bara rann iväg för mej. I alla fall så vart jag till slut klar med att mocka. Då hämtade jag tillbaka hästis, Smokie, från hagen. Ryktade henne och sadlade upp. Dock red jag inte, känns inte riktigt säkert att rida ut själv på en snart tre årig häst. Det blev en promenad i skogen istället. Mysigt värre och lite kul hade jag åt henne. Det va juh så intressant att se alla träden som sist gång vi gick där inte va vita. Det va för övrigt väldigt vackert i skogen, jag kan inte riktigt hjälpa det, men det är så fint och fridfullt när frosten ligger på träd och bruskar som den gjorde idag. Med andra ord så har det vart rejält kallt idag, sex minus fick jag höra. Jag hade mer kul åt Smokie när hon fick kämpa rätt ordentligt till en början med att komma på vart man skulle sättta hovarna utan att bli blöt. En dam som är riktigt fin i kanten, undra vart det kommer från. Hmmm, kan inte vara mej vaah? *smile* Det har nog en del med mej att göra. Jag håller henne så ren som bara går, så självklart vill hon inte smutsa ner sej. Intelligent häst det dära. Hon lär juh bli som hon umgås, så det är juh inte så konstigt att hon är som hon är, jag menar, hon umgås juh med mej. När vi kom tillbaka från skogen fick hon i alla fall gå tillbaka ut i hagen, joina Goofy och Blitz. Dom hade säkerligen saknat henne, deras drottning. Jag däremot drog mej in i värmen, från kylan. lite påprackade hushålls sysslor väntade. När jag kommer in upptäcker jag att klockan helt plötsligt va tre, nästan halv fyra! Tiden hade runnit iväg ännu mera. Städ på rummet och tvätt väntade. Tvätten avverkades först, snabbt av jobbat. Tack och lov, när jag flyttar hemifrån ska jag hyra in nån som gör min tvätt. Jag slipper den mer än gärna. Uscha! Framför allt att hänga sockar, vilket jag självklart fick göra idag! Hemska påhitt enligt mej. Jag gjorde det snabbt för att bli av med det, sen väntade plock på rummet för att få plats med extra sängen. Lina kommer på onsdag. Jag längtar något oerhört! Att Peter, hundarna kommer är bara ett plus i kanten. Just det,får inte glömma att Jeppa och Deniz skulle med också. Tro't eller ej, men "Polackerna" ska fira nyår i "Norrland". Det är nog det sista man kunde tro, men så är läget nu. Det blir en fin fin nyårsafton detta. Kan det bli bättre inledning på år 2009? Jag tror inte det.

Nu sitter jag i alla fall på mitt eget rum, för en gångs skull, och skriver. Mina ben somnar av att sitta i skräddarställning, så jag har en känsla av att om det ska fortsättta så här så kommer mina lår muskler bli väldigt långa tillslut. Vilket är bra, då dom är alldeles för korta. Skoj att veta att mina lårmuskler är för korta vaah? Det är så det går när man rider utan att stretcha ordentliget. Slarviga jag, jag är mer nog med hästen än vad jag är med mej själv. Men det kvittar för mej, häästen först. Sen kan resten kvitta. Just nu går låten "once in a life time love" på min media player. Det är faktiskt så jag känner för Smokie, hon är min "once in a life time love". Jag behöver ingen pojkvän, jag har juh flickvän. Det är vad jag brukar säga. Jag är så oerhört glad att mamma övertala mej att köpa den hästen, hon skulle köpt den ändå. Men jag är glad att hon övertala mej, för bättre häst kommer jag antagligen aldrig att få. Så trogen genemot mej, och hyser otrolig tilit trots att hon är så självständig mot mej. Märkte det idag i skogen när vi mötte folk som jobbade i skogen att hon hyste tillit till mej och tog det lugnt. Sån härlig känsla, den går inte att beskriva. Kommer bli så intressant att få börja rida henne på riktigt, tävla och vara vi. "Dancing in the dark" spelas nu, vi kommer bli "dancing in the showarena". Jag hoppas i alla fall på det. Hon är så uppmärksam och viljan att vara till lags att hon och jag kommer bli ett perfekt team. Nya stjärnan efter Darlane.

Just det, jag och Leonora, vi är fullständigt onormala. Det finns inte ord som kan förklara vårat spel idag. Vi va helt sjuka med våra paljett kostymer och majs på konservbruk. Det går inte att förklara mer än att vi är som vi är när vi inte blev som vi skulle. Sen älskar vi ROSA! Rosa äger sönder världen, och vi ska erövra den! Ni kan fundera på den ni. Två halvor av en hel idiot, det är vi det! Helt underbart goooa!

Annars har dagen nog inte bjutt på något annat spännande, eller jo, Jag upptäckte det att Lacoste i USA inte shippar internationellt, vilket gjorde mej starkt besviken. Ska jag behöva åka dit och hämta det jag vill ha. Livet är inte lätt när det är svårt. I morgon blir det jobb, det ska bli skönt att jobba lite, det kommer behövas. Börjar klockan 08.00, så det blir antagligen en tidig kväll. Inventering gäller på jobb. Räkna tills det bara finns siffror i huvudet typ. Härligt värre, elelr kanske inte, men det får duga. Efter jobb blir det antagligen att slappa och bara ta det lugnt. Efter stallet så klart.

Men nu ska jag titta på tv, 90210, nya beverly hills äger sonder helt enkelt.
Ha en bra kväll alla/ / Linda<3

söndag, december 28

Another day

Ännu en dag, en härlig dag faktiskt. Den 28 december 2008- en av dom sista dagarna på detta år började helt okej. Sov länge, nästan fram till halv tio. Dom som känner mej vet att jag brukar för det mesta vara upp med tuppen, eller ja i alla fall senast runt halv nio. En mysig frukost med familjen och Charlie. Sedan nörda dator en stund, ganska lång stund. Min lilla syster tog mina stall kängor, så jag hade inga skor till stallet. Hennes kommentar när jag sms:a ut till henne och fråga när jag skulle få tillbaka mina skor var följande; "Dom är varma." Inget att hon snart skulle komma in eller att dom va mina, utan kort och gott dom va varma. Dock va dom juh inte så varma när jag skulle ha dom då. Då vart dom kalla, i alla fall kom jag mej ut i stallet till slut. Då blev det mockning och fix för, mina ögonstenar, hästarna. Sedan var det lite snikeri i nya sadelkammaren, efter flera dissksioner med mor och far. Jag påstod det att jag gick Samhäll av en anledning och inte någon mer pratisk linje, som tillexempel bygg. Bara för att ta ett exempel som relaterar till dagens händelse. Hur som helst, grejjerna kom på plats och jag fick credit för det. Tihiii, kände mej lite duktig då jag. Kändes verkligen som jag gjort något vettigt under dagen, jag kunde säkerligen gjort mer där inne. Det va ju varmt där, till skillnad från ute. Det har varit svinkallt ute verkligen. Säkerligen tre, fyra minus. Jag kan erkänna att jag inte kollat hur kallt det va ute, tur va nog det. För hade jag fått reda på det hade jag troligen inte satt min fot utanför dörren. Jag är en mycket frusen människa som självklart hatar att frysa, det brukar dom flesta göra, jag vet. Jag är starkt avundsjuk på hästarna och deras tjocka vinter- och stall täcken. Ja, mina hästar är otroligt bortskämda med tjocka för att inte tala om hemskt dyra täcken i alla former. Men det rör mej faktiskt inte ryggen, dom förtjänar bara det bästa, så enkelt är det.

Just nu så sitter jag i soffan och slö tittar på tv, TV3 sänder något med ABBA, jag tror det är Mamma Mia filmen. Jag har faktiskt inte sett den, men borde nog göra det. Alla säger att den är bra. Jag lär antagligen göra som alla andra; se den! Men det får bli nån annan gång. Det hinns inte med nu. Men egentligen hur kan en musikal med massa låtar från ett känt band bli en sån succse? Okej, ABBA är typ väldens mest framgångsrika band, men ändå. Det är lite kul och intressant. Kanske något man borde forska i. Men även det får bli senare. Påtal om kända profiler, snart börjar Top Model igen! Ny säsong den 6 januari. För en gång skulle ska jag försöka följa det från början. Jag råkar ha en dröm om att bli modell. Jag älskar verkligen att vara med på bild. Det skulle vara en dröm att få som jobba som modell. Att vara en förebild för så många, att få synas, jag låter som besatt av uppmärksamhet. Men faktisk inte, jag vill bara ha något att säga til om och en känd profil verkar ha mer att säga till om. Det hade verkligen varit något, att ens överhuvudtaget vara en profil. Men jag tror många glömmer att även modeller är en människa med egna åsikter och känslor. Men nog snackat om drömmar.

Det står i dagens horoskop att min dag skulle bli ankkopplande och rolig, visst har den vart rolig, men jag skulle nog snarare beskriva den som mysig. Men hur som helst, jag har vart rent ut sagt tvingad att ta det lugnt dom senaste dagarna. Det har inte kännts så rockigt, men det har nog varit bra för min hälsa. Tack och lov att Mamma har gett mej order att i princip inte göra något, vilket är lite svårt för mej. Bara spendera hela dagar på att inte göra någonting, det är förbjudet i min värld, men ibland måste man tydligen för att inte bryta ihop psykiskt. Men snart drar det riktiga livet igång igen. Måndag i morron, sista måndagen detta året. Något vettigt måste jag göra av det. Har dock inte planerat in vad än, det löser sej.
Tisdagen blir vettig, förhoppningsvis, den ska ägnas åt jobb. Sista jobb dagen för i år. Det är härligt. Onsdagen, nyårsafton, årets abslut sista dag. Det ska banne mej bli den bästa också. Skåningarna kommer med hundar, och firar nyår med mej, mor, far och evetuellt lilla syster om hon inte rymde iväg till pojkspolingen från blekinge, hennes kille. Syskonkärlek rakt igenom. Det är underbart med syskon. Hur som helst, jag längtar till nyår, väldigt mycket. Tiden springer ivg mot ett nytt år, 2009.

2009, ett nytt år med nya vänner, nya erfarenheter och nya upplevelser. Året ska innehålla mer strög med Jacob, mer tävlingar, och mcyket annat kul. Det ska bli bättre än 2008. Det ska hända mindre dåliga grejjer och mer bra grejjer. Vilken förhoppning egentligen, vi får väl se hur det blir. Det är ju tyvärr inget man kan råda över, året faller sej som det vill. I vilket fall som helst ska jag göra allt för att året ska bli bättre. 2008 verkar ha varit världen otursår för mej, allt har gått käpprätt ibland, det har det gjort rätt ofta vid närmare eftertanke. Missförstånd hit och dit, fel händelser, handligar som har sårat och förstört även återuppbyggt. Det är då dom finns där, vännerna! Dom som ställer upp i vått och torrt. Ingen kan vara perfekt, men ett försök är aldrig fel. Vänner är något som är så värdefullt att det inte finns ord för det. Vänskap kan inte köpas för pengar, det bygger på tillit, respekt och kärlek. Allt ömsesidigt. Utan vänner hade antagligen ingen överlevt, det är något som alla måste ha. Dom behövs verkligen inte i miljoner, några få räcker väl, så länge man tar hand om varandra. Så hör mina ord, ta hand om dina vänner, utan dom är du ingenitng. Säg till dom hur mycket du uppskattar dom och gör det idag, i morgon kan det mycket väl vara försent. Det vet du aldrig.

Ha en bra kväll//Linda<3

lördag, december 27

Sun rising up behind me

iPrecis som rubriken säger, solen går upp bakom mej. Jag sitter återigen vid köksbordet med min rosa ägodel, ser på träden hur solen går upp genom fönstret. Vissa delar av träden lyses upp och får en behaglig färg tack vare solens värmelösa strålar. Det kan väl omöjligt vara någon som helst värme i solens strålar, i alla fall känns det inte så när det är ett par minus grader ute. Det är en fin bild jag har framför mej, frosten ligger kvar på marken och några moln skymtas långt bort. Ett bord dukat med frukost och en kaffe kopp, men snart kallt kaffe, står bredvid mej. Dom flesta som ska äta sover dock än, det är bara jag, mormor, mamma och pappa uppe. Syster, kusin, moster och hennes "kille" från ännu mer middle out of nowhere, än mej alltså, sover ännu. Hoppas väll på att dom kommer upp snart. Ännu mer kaffe pimplande av mej, jag är starkt beroende av kaffe efter sommaren -07. Men det är äckligt gott och min värld skulle falla i bitar om jag inhte fick mitt kaffe, det är verkligen som alla säger beroendeframkallande. Jag märkte av det rätt ordentligt om man säger så när jag väl började skolan igen efter sommaren då jag inte kunde dricka ungefär två muggar på en timme. Det blev att häva i sej kaffe innan man sprang iväg till bussen på morgonen då, men det var den tiden det. Nu är ju nu, och vi ska se framåt.
Dagen ser väl ut som följande att jag snart ska gå ut i stallet och ta hand om hästar, dom ska få gå ut och det ska mockas häst bajs, det låter härligt vaah? Många tycker nog att jag är lite knäpp som fakstikt tycker det är skönt att mocka, det är inte bara en del av grejjen att ha häst, utan det är väldigt avslappnande för mej. Det är lite av en rehabiltering, efter en lång dag i skolan eller på jobb så känns det kanske inte så stimulerande att gå ut och mocka två boxar, men när man väl får det gjort är det helt okej. Bara lite tid för sej själv, för tankar och galna upptåg, till exempel dans runt med radion i bakgrunden. Immitationer av Lena PH Med sitt stativ har hänt några gånger, eller kanske rätt många gånger. Fast stativet är utbytt till en sopborste eller en spångrep, men det gör det samma. Mycket knäppa påhitt finns där. I alla fall kort sagt är det ibland skönt att gå där ute själv och bara få va, ingen som bryr sej om hur man ser ut eller vilken hållning man har när man gör sin grej, hästarna skulle knappast bry sej, eller hur? Dom är nöjda så länge man tar hand om dom väl och dom mår gott. Dom är härliga, Smokie och Goofy, dom är mina bästa vänner. Det finns ingen som kan ersätta dom eller dom band vi har till varann.
Sedan ska väl släkten åka hem idag antar jag. Kommer sjävlklart sakna dom massor. Vet inte när jag träffar Moster och Kusin igen. Dom bor juh typ 45 mil ifrån mej, lite hemskt egentligen. Dom bodde ju här uppe förut, men vart tvugna att flytta till Skåne då det fanns bättre jobb möjligheter där. Så är det en dag kommer jag väll också flytta på grund av jobb, men det blir antagligen ännu längre bort. Förhoppningsvis USA, Italien elelr Tyskland. Men det är en fråga ännu längre fram i tiden. Jag borde väll gå ut skolan innan jag rymmer utomlands, det är nog en bra tanke i alla fall.
Vad kvällen ska innehålla är ännu oplanerat, skulle vilja ut och träffa vännerna, men det är ju ingen hemma. Ida har åkt till sin syster i Dalarna, Erika är någon annanstans, Emmeli har åkt till Gotland. Gaaah! Det är så tråkigt. Inte nån hemma över nyår heller. Det löser sej, nu ska vi ha positiva tankar. Det blir fin fint detta. Får se kanske skulle åka bortåt Bohusläns hållet i eftermiddag/kväll. Det märker vi.
Nu har solen förövrigt rest sej lite över himlen, "skuggorna" på träden har förändrats sen sist gång jag kolla. Värst vad man kan lägga märke till egentligen. Hur som helst, nu vakna resten, eller ja, en del, nu är det bara kusin och syster kvar. Sen är alla vakna. Jag tror det kan bli en bra dag egentligen, visst allt blir som man gör det, men en del dagar faller sej att bli mer eller minde bra. Denna dag känns som en bra dag. Vi märker senare hur den fallit sej.

Hade bra nu alla! / / Linda<,3

fredag, december 26

Christmas is almost over

Hejsan,
Nu är julen snart över och det närmar sej nyår, firande med vänner, nära och kära. Trevlig tid eller, jo men visst. Baksidan av medaljen dock; rubriker i tidningarna om fylla och olyckor med raketer. Vilket happy ending, kanske inte vid närmare efter tanke. Att folk ändå inte lär sej, det är ju samma sak varje år. Nyårsafton i år känns lite oklar just nu. Jag har absolut ingen aning om hur det ser ut, förslag hit och dit. Hur som helst, det blir nog bra i slut ändan. Bara att ha ett smile på läpparna så blir det säkert fin fint.

Varför startade jag blogg då? Ja, en bra fråga egentligen. Jag kommer säkert hålla en uppdaterad ett tag till, så länge jag orkar hålla på vill säga. Hur länge det nu blir är en bättre fråga, om det ens är en fråga. Det lösa sej, som min vän Gaba skulle säga. Jag har juh blogg nu i alla fall, så man kan ju vara glad så länge jag pallar hålla den uppe.

Vem är jag? Liten häst brutta från middle out of nowhere. Sitter just nu hemma vid köksbordet med min nya dator, en rosa mini PC, det låter som värsta skrytet. Men jag vart inte bortskämd inte, jag fick allt betala den själv. Oj, ännu mer skryt, hur som helst jag jobbar på bensinmacken inne i "byn" emellan det att jag går i skolan och rider och spenderar ,enligt många, för mycket tid i stallet. Jag har två egna hästar, en äldre korsnings valack och ett snart tre årigt Quarter sto. Dom är mitt liv, utan dom hade jag vart ingenting. Jag lever för dom, framför allt mitt Quarter sto, Smokie. Hon ska bli min nästa tävlings häst, så inridningen är på börjad.
Jag går som sagt i skolan och pluggar samhälls ekonomi, andra året. Halva gymnasietiden kvar nu. Jag längtar så till Studenten! Det finns inte ord för hur skönt det ska bli när det äntligen är över. Jag är som kanske redan är förstått 17 år fyllda. Blir 18 nästa höst, ännu ett tillfälle jag längtar till hur mycket som helst, körkort. Kökortet och bil, ett måste när man fyller arton här ute i buschen! Att kunna ta sej någonstans utan att behöva fråga mor och far, vilken befrielse.
Jag tror att allmänheten, eller ja alla runt omkring mej, ser mej som en positiv tös, anske ibland lite tystlåten, jag skulle snarare kalla det fundersam. Jag pratar dock gärna om jag blir inbjuden, eller har något att säga om saken. Jag står lite för Stampe's citat i Disney filmen Bambi; "har du inget snällt att säga, säg inget alls"! Vänder man lite smått på det så kan man få det till;; "har du inget att säga, säg inget alls". Jag ser inte vitsen att öppna munnen om jag inte har något vettigt att säga ändå.
Jag måste bara påpeka det att en av mina favorit låtar precis gick igång på radion, en country låt. Jag lyssnar då helst på country musik, liksom western country. Chris LeDoux, Garth Brooks, George Strait, Suzy Booguss, Thrisha Yearwood och Tanya Tucker är några av favoriterna.
Annars är jag en framåt tjej som gärna spenderar min tid med shopping, självklart mycket häst saker. Jag säger vad jag tycker om saker och försöker vara så ärligt som möjligt. Det därlät som jag har för vana att ljuga, verkligen inte! Lögner och lögnare, det är verkligen det värsta jag vet! Jag anser att ärlighet varar längst. Ärlighet är A och O i livet, precis som socialt umgänge. Jag är en mycket social person i grund och botten, myskvällar med vännerna eller fest. Både och är lika härligt. Dock så beror det ju självklart på humör för dagen och vad man känner för. Vissa dagar blir det bara för mycket, och en ridtur på gamla säkra hästen är välbehövligt. Att bara kunna vandra i tankarna till en annan plats är som en drog för mej. Att bara vara helt själv och bara få va. Det finns inget som går upp mot det, för mej är det som en drog. Hela ridningen är som en drog, jag är stakt beroende av det. Får jag inte rida så blir jag seriöst deprimerad. Jag mår riktigt dåligt. Det är hemskt, enligt mej. Har allt bara gått emot mej en ag,så finns inget bättre än en ridtur i ensamhet.

Vad har jag för mej just nu egentligen? Jag sitter då hemma i skogen med min dator. Familjen glor på tv, det dära körslaget. Då jag egentligen brukar jobba helg- och vardag kvällar så följer jag inte något TV-program direkt. Det finns inte tid eller ork till det. Det brukar bli att man lånar en film på jobb dom kvällar man är lediga. Jag nördar i alla fall MSN, min mobil piper som galen. En kompis som ärlika mobbad som jag just nu. Haha, helt sjukt egentligen. Jag är 17 år, det är fredag kväll och jag är hemma igen! Men men, jag är helt slut egentligen. Kroppen skriker trötthet. Jag borde sova, om det ändå vore så lätt. I alla fall så väntar nog sängen snart, inget bättre för mej direkt.

Förstå vilket år det varit egentligen, det har hänt så mkt, det finns inte ord som kan beskriva. Jag vet inte ens om året varit bra eller dåligt. Det har hänt så mycket som är bra, men ändå så mycket dåligt. Dåligar grejjer som vridit sej runt tusen varv och blivit något bra, bra grejjer som vriridt sej ännu fler varv och blivit något dåligt. Det finns så mycket jag önskar jag att jag aldig gjort, men hade jag inte gjort det hade jag alldrig lärt mej något nytt. Det är alltid så, kan man inte kunna något inte lära sej något utan att behöva göra nått innan. Det är lite werd jag vet, eller så är det bara mina tankar som är werd. Ojsan, jag har ju skrivit en hel uppsats nästan ju! Tjenna eller, och egentligen har jag inte skrivit nånting. I alla fall inte något vettigt. Jag tror aldrig jog kommer glömma året, nya vänner som man träffat, gamla vänner som man förlorat. Massa underliga saker, ännu mer underliga saker. Det är i alla fall oförglömligt, inte bara för att det är bra, utan också för dom dåliga grejjerna. Det är väll så att man kommer ihåg bra och dåliga saker bäst, det som är liksom mitt emellan, det är sånt man glömmer bort.

Nu ska jag rymma iväg ;) // Linda<3