Det här med tävlingar....

Ursprungsfrågan var om det va för många tävlingar i Sverige? SQHA fick i våras ställa in sin show, (hur jag ställer mej till den planeringen från början låter jag vara osagt.) SRCHA fick ställa in sin show förra helgen, bara som exempel. Båda pga för få anmälda.  Vad vill vi ha för tävlingar?

Väldigt bra fråga i min värld! Jag har själv inte tävlat i år. Vilket betyder att jag lite "tagit ett steg tillbaka" och ser lite på detta med tävlingar ur en annan synvinkel... det är i alla fall vad jag vill tro.

Men åter till frågan, det korta svaret är kanske att det varit för mycket tävlingar i år, dom ställs ju in pga för få anmälningar. Eller har det varit det? Har det verkligen varit mer än till exempel förra året, eller året innan det? Trots mitt steg tillbaka så har jag inget rakt svar på frågan, jag har ju till att börja med inte en aning om hur många kosse-/reiningtävlingar det va förra året, on the other end why should I, det är ju inte riktigt min inriktning. Jag har heller inte koll på hur det står sej med wras eller andra icke-rasanknutna tävlingar; förutom dom stora då, chappis och hjoko.

Men om vi ska gå till det långa svaret; så är det kanske för lite tävlingar! I alla fall generellt... men inte i år...? Eller hur va det nu?!?!? Åter igen till mitt steg tillbaka så hade jag nog tyckt att det va för lite, min plånbok tycker tvärtom.

 

Jag tror och tänker så här i mitt resonemang som jag i allmänhet riktar till större shower då det är där jag är "insatt". Om vi börjar i den ena ändan...

∞Till att börja med det är SNORDYRT att tävla! Boxhyror, camping/hotell, anmälningsavgifter, you name it. Bara boxen, campingen och administrativa avgifter rullar iväg på ca 2000kr. Då har vi inte ens anmält oss till EN klass. Anmälningsavgifter tillkommer därefter, vilka avgifter varierar på vilka klasser och divisioner man rider. Ska vi vara riktigt krassa så kanske vi ska ställa os frågan om det är det bästa ekipaget som tar sej till tävlingsplatsen eller om det är det ekipaget som har fetast plånbok....?

∞Den här sporten har blivit segmenterad. Nu är jag hård men ibland upplever jag det som vi har blivit lite utav grenister, mitt egenkomponerade ord här bakom skärmen. Vi spyr våran galla över de ekipage som inte rider det man själv rider. Oavsett om det är på kossor, reiners, pleasure, hunter, roping eller timed events.

När jag var barn då var westernridningen en liten klick människor, alla kände alla, alla red alla klasser för annars blev det ingen tävling.  Idag vet du knappt vad din boxgranne på tävlingen heter för denne rider en annan gren. Vi behöver hitta gemenskapen över grenarna igen, vilket inte är det lättaste och leder oss till nästa fråga.....

∞Vilka klasser ska arrangören erbjuda? Det återkommande problemet är alltid att man aldrig kan tillfredsställa alla. Vilket arrangörerna får höra både vitt och brett. Hur ska man lösa det där då...? Dygnet har bara 24timmar, vilken skräll! Se det i vitögat, det går inte att erbjuda allt om vi ska jobba över blocken och lösa en show på tre, fyra dagar. I alla fall inte med dom faciliteter och förutsättningar vi har idag. Men det är väll ett självklart drömscenario om vi alla skulle kunna samsas om domare, arenor och publik.... tänk vilken folkfest det skulle bli!

Folkfest i alla ära men bara domarfrågan blir en svår nöt att knäcka; lika lite som jag som pleasureryttare vill dömas av en domare som egentligen bara har ögon för kor eller reining, vill cutting- eller reiningryttaren dömas av en gångartsdomare. You got my picture, don't ya? Trots att vi i Sverige är ljusår efter USA, bland andra,, så är vi inte tappade bakom vagnen utan vill ha kompetenta domare som kan och faktiskt är genuint intresserade av det ekipage och gren som han eller hon ska döma. I slutändan betalar vi mycket pengar för att få en rättvis bedömning av våran prestation. Alltså behövs kompetens inom flera områden vilket kostar pengar.

Visualisera att domarfrågan skulle gå att lösa utan att det ska kosta en förmögenhet. Då återstår ju avsaknaden av faciliteter som skulle klara av att hålla så mycket häst det skulle bli på en plats om drömscenariot faktiskt ägde rum. Vilket betyder ridhus och uteridbanor i plural, ordentliga stallar, ordentliga åskådararrangemang. Framför mej ser jag tävlingar på flera banor samtidigt, dels för att hålla tävlingsdagarna kortare och för att det förhoppningsvis aldrig blir paus på flera ställen samtidigt.  Drömscenariot skulle kräva en organisation utan dess like, men jag är övertygad om att det hade gått.

Nu har jag snurrat iväg för mycket i mitt drömscenario så det får bli en liten parantes. Jag vill inte i detta ta mej vatten överhuvudet på något sätt så därför ska jag i synnerhet hålla mej till performancetävlingarna där jag känner mej hemma i just denna frågan. Ko-, reining-, timed eventsryttare ni är mer än välkomna att gästspela här på hanssonlinda.blogspot.se för att ge eran synvinkel!

Om vi återgår till frågan om klasser så finns det ju en uppsjö av klasser i performance grenarna. Jr, Sr, Green. Nov Am, Am, Select Am. Nov Youth, Youth. Vilket är underbart! Det finns ju hur mycket möjligheter som helst att rida och det stannar ju inte där. Oftast finns det i alla fall en, kanske två, Allbreedsklasser också på rasshowerna idag. NSBA-klasser är ju inte heller att förglömma! Så att säga att det inte finns tävlingar, det är nog en överdrift. Säg att du är en amatör i Sverige så kan du i regel rida i alla fall 4-5 klasser inom samma gren. Generellt så är ju dessutom rasklasserna i sammanhanget dömd av två domare samtidigt. Vilket leder oss till nästa aspekt i det här med tävlandet.

∞Jag borde nog håll tyst, men jag är ju Linda Hansson, så det är svårt. I diskussionen på Facebook uttrycktes det som att allbreeds-klasser det var uppvärmningsklasser för ras-klasserna. En för minskning av AllBreeds-klasserna som gör mej lite upprörd. För ryttaren som inte äger en rashäst så är det alternativet att rida AllBreeds-klassen, det finns inget annat. För att få bort denna olat så kanske vi borde på ett eller annat sätt öronmärka allbreeds-klassen på rasshowerna. Ett sätt kanske hade varit att bannlysa rashästarna att tävla i AllBreedsklassen överhuvudtaget, eller att hålla den öppen för alla med begränsning; rashästen som rids i allbreedsklass får EJ delta i samma rasklass.

Bredden i denna sporten efterfrågas, alltså MÅSTE vi få icke-amerikanska hästar till våras rasshower också. Vilket utåt sätt också kanske skulle kunna intressera nyinvigda att kommer till rasshowerna trots att dom inte äger en rashäst. Mitt tänk handlar inte på något sätt om att förminska hästar som inte är amerikanska utan snarare att få ett annorlunda sportsmanshipmässigt tänk. Jag vill starkt trycka på att det finns undantag som bekräftar regeln; men det går inte att komma ifrån att rashästarna har helt andra förutsättningar att utföra jobbet vi ber dom om jämfört med icke-rashästar. Med det sagt så vill jag förtydliga att det finns oerhört duktiga individer i denna sporten som inte är en Quarter eller Paint. 

För att återgå till frågan om allbreeds som uppvärmningsklass för rasklassen, så tycker JAG PERSONLIGEN att om man rider allbreeds-klassen med den intensionen så ska man snällt betala sin startavgift för sin tid på banan UTAN tävlan. Nu när vi ändå är inne på detta med uppvärmning så hoppar vi raskt till nästa fråga!

∞Paid Warm-up! Jag tycker verkligen vi behöver ta efter Europa här. Vi har betydligt mindre faciliteter här så det kan vara svårt att uppnå samma standard och det kräver engagemang från oftast redan trötta funkisar. Men jag ser bara möjligheter...(Ingenjörstänk häääär vaaah!) På bland annat EM så läggs exempelvis trailbanan som ska ridas upp. Här kan man diskutera i all evighet hurvida det är rätt eller fel, det tänker jag inte bry mej om nu. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, JAG ÄR FÖR! Det skulle inte bara höja standarden på tävlingsritterna utan också kanske eliminera ekipage som använder allbreeds-klassen som uppvärmningsklass. Det är en svår ekvation i Sverige eftersom vi har begränsat med plats, men paid warmup-banan behöver juh faktiskt inte ens ligga på tävlingsarenan utan på en annan bana, då kn paidwarmupen för det första äga rum när som helst och mönstret/banan kommer ju aldrig bli identiskt med det man faktiskt ska rida i klassen. Men "tävlingsmomentet" är ännu där.  

∞Dubbelshower vs två enkelshower. Dubbelshowerna är ju egentligen riktigt tidseffektivt. Två domare dömer samtidigt och går hästen bra så har du ju lyckats; gick det skit, ja då gick det fanimej skit.... Jag vet inte om det är rätt väg att gå, men ett alternativ för att öka möjligheterna att tävla, eller kanske snarare öka möjligheterna att rida fler ritter är att helt sonika göra två enkelshower under samma helg. Men för att det ens skulle vara praktiskt genomförbart så innebär det att antalet olika klasser skulle behöva reduceras eller längden, antalet dagar, på tävlingen ökas. Att möjligheten för att bara rida för en domare finns skulle ju betyda att kostnaderna för dom tävlande med mindre plånbok skulle kanske bli mer humana? Den som har råd och vill gå all in, rid bägge enkel showerna! Jag vill minnas att förr hade SQHA en sk lowbudget show som lockade mycket starter? Kanske vi skulle börja med "mindre, billigare" shower igen?       

∞Sen var det ju det här med starter. Klasserna har haft en stadig nedgång på antalet startande. Min förtvivlade fråga är vaaaaarfööööör?!?! När det finns tävlingar som chappis som år efter år får lotta ut vilka som får komma och starta för att det trillar in anmälningar långt över deras kapacitet, så finns det tävlingar som får ställa in för att det är för få anmälda. Det har hänt mer än en gång jag sitter och kollar på startlistorna på just chappistävlingen; jag ser ryttarnamn jag inte känner igen, men trots detta så kan jag urskilja rashästnamn. Min tanke när jag sitter där är alltid den samma... Vart håller dessa ekipage hus resten av året? Åker dom bara på chappis? Varför vill dom inte rida rasshower? Varför kommer inte allbreedsekipagen på rasshowerna som erbjuder alllbreeds? Ser man till scoren, i alla fall dom jag sett, är dom konkurrenskraftiga. Så konkret hur ska rasarrangörerna locka alla ryttare som inte rider rasshower att komma och rider klasserna som erbjuds? För ryttare finns det ju, obviously.

∞Lets face it, Sverige är ett litet land. Det funkar inte att erbjuda tävlingar inom samma grenar samtidigt. Inte bara snuvas ryttarna på en möjlighet att tävla, arrangörerna snuvar varandra på deltagare. Dialogen mellan olika arrangörer måste vara öppen, den kan för övrigt inte bara involvera Sverige utan måste nog också inkludera Norge och Danmark.

Olyckligtvis i år krockade Q-SM på Axevalla och Q-EM i Tyskland. Absolut supertråkigt! Nu vet jag att dom ryttare som åkte på EM mest troligt hade kommit till Q-SM om det inte hade krockat. Men om vi ska hård dra det hela; hur många av dom som red Q-SM hade åkt på EM om det inte krockat...? Med risk för att verkligen trampa någon på tårna, vilket egentligen inte är min mening, så tror jag inte det hade varit så många. Nu var SM och EM inte enda tävlingarna som krockade just den helgen, men jag tror ni förstår min poäng ändå.

------------

Och där har Linda Hansson skrivit av sej lite och ventilerat en hel del. Jag vet inte vad som är rätt eller fel, vad som funkar och inte funkar. Jag har bara ventilerat och låtit mina tankar komma ut genom fingertopparna på tangenterna. Håll till godo!